Den sökande grekiska filosofin

I antikens grekland studerade filosoferna universum och dess lagar. En mångfald av kunskap förenades i många fall med ett asketiskt liv, och bön, utan viket det var omöjligt att uppnå en katharsis, en rening av sinne, själ och kropp. Filosoferna nådde föreställningen om en enskild Upphovsmakare till universum. Platon kallade honom för Skaparen, Fadern, Gud, och Demiurgen (danaren, tillverkaren eller hantverkaren).

I Platons kosmologi utgör gudarna roller som änglarna i de monoteistiska religionerna. Demiurgen skapade dem och ger dem befallningar.

De grekiska filosoferna talade också om Logos (vilket betyder ord, mening, ide eller lag) som ursprungligen uppfattades som evig och allmän lag enligt hela världen var konstruerad.

Logos är inte bara en abstrakt idé – det är också en skapande kraft som medlar mellan Gud och den skapade världen.

Plotinos, representant för den nyplatoniska skolan på 200 – talet e.Kr., betonar Gudomens transcendens, oändlighet, obegränsbarhet och ofattbarhet. Inga definitioner kan uttömma den, inga egenskaper tillskrivas den. Sålunda är världen en återspegling av den gudomliga verkligheten.

Den Ende, Sinnet och Själen utgör i sin helhet en gudomlig Trefald. Genom rening (katharsis) kan vi uppstiga till skådandet av Gud. Likväl förblir den Ende obegriplig och otillgänglig. Han förblir ett mysterium.

Det finns en slående likhet mellan vad Plotinos säger om en människas uppstigande till det absoluta varat och vad kyrkofäderna skriver om skådandet av och kärleken till Gud.

Som vi kan se kommer den grekiska filosofin mycket nära de sanningar som slutligen uppenbaras i kristendomen: den ende Guden, världens skapare, det gudomliga Logos, den heliga Treenigheten, skådandet av Gud, människans gudomliggörelse.

Detta är anledningen att tidiga kristna författare kallade filosoferna ”kristna före Kristus”. En tidig kyrkofader, Klemens av Alexandria, påstod att filosofi beredde vägen till Kristus för grekerna på samma sätt som GT förberedde judarna för Messias återkomst.

Några av av de ortodoxa kyrkofäderna kom till kristendomen genom filosofistudier och många värderade filosofin högt, särskilt Justinus Martyren, Klemens av Alexandria, Basileios den store, Gregorios av Nyssa och Gregorios Teologen. I antika kyrkors förhall brukade det tillsammans med martyrerna och helgonen finnas bilder av Sokrates, Platon och Aristoteles som sanningen förelöpare och härolder.

One Comment

  1. Pingback: Kristna före Kristus | Ortodoxa Kyrkan Bön Kyrkofäder Mystik

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *