Efraim Syriern

Efraim föddes omkring år 306 i staden Nisibis; en stad som är belägen i nuvarande Turkiet mot syriska gränsen, och kallas Nusaybin. Staden hade år 298 hamnat under Romarriket. Av innehållet i vissa av Efraims hymner kan man dra slutsatsen att hans föräldrar var medlemmar i den allt större kristna församlingen, men senare hagiografer har berättat att hans far var en hednapräst. Det talades många språk i Nisibis under Efraims dagar, men huvudsakligen olika dialekter av arameiska. Den kristna församlingen talade syrisk dialekt. Samhällskulturen i staden utgjordes av hednisk religion, judendom och tidiga kristna småsamfund.Den första biskopen av Nisibis, Jakob, utsågs till den befattningen år 308, och Efraim växte upp under dennes ämbetstid. Jakob av Nisibis har gått till historien som en av dem som undertecknade besluten från första konciliet i Nicaea år 325. Efraim döptes i unga år, och med största sannolikhet blev han fostrad i ett kloster, en sed som förekom sporadiskt i den tidiga syriska klosterrörelsen. Jakob utnämnde Efraim till lärare, malp̄ānâ, en respektingivande titel. Han blev diakon, antingen vid sitt dop eller senare, och började författa hymner och Bibelkommentarer i anslutning till utövningen av detta ämbete. I några av hymnerna kallar han sig själv för fåravallare (ܥܠܢܐ, ‘allānâ), biskopen för herde (ܪܥܝܐ, rā‘yâ) och församlingen för flock (ܕܝܪܐ, dayrâ). Efraim tillskrivs allmänt grundandet av Nisibisskolan, som århundraden efter hans död var lärdomscenter för den östliga kyrkan.År 337 avled kejsar Konstantin den store, som legaliserat och påbjudit kristendomen i Romerska imperiet. Shapur II av Persien tog då tillfället i akt och inledde en serie attacker mot de kristna i det romerska norra Mesopotamien. Nisibis belägrades år 338, 346 och 350. Under den första belägringen, ger Efraim biskop Jakob äran för att ha försvarat staden med sina böner. Vid den tredje belägringen styrde Shapur om floden Mygdonius för att med dess kraft förstöra Nisibis stadsmurar. Nisibis reparerade stadsmuren snabbt medan det persiska elefantkavalleriet gick under i den våta marken. Efraim ansåg stadens räddning vara ett mirakel, och skildrade den genom att framställa Nisibis som Noaks ark som flyter undan på syndafloden mot sin räddning.En viktig och konkret händelse i Efraims liv är dopet av Nisibis. Källorna berättar att det företogs under biskop Vologeses år 359. Samma år slog Shapur till igen mot regionen. Städerna runt Nisibis slogs ner och jämnades med marken, en efter en, och deras medborgare dödades eller deporterades. Kejsar Constantius II var oförmögen att göra motstånd; Julianus fälttåg slutade med att kejsaren stupade under ett slag. Hans armé valde Jovianus till ny kejsare, och denne tvingades ge upp striden för att rädda sina trupper. Nisibis hamnade sålunda under Persien, och hela dess kristna befolkning fördrevs.

Fragment av ikon från Katarinaklostret, som föreställer Efraim till höger, sankt Georg överst, och Johannes av Damaskus till vänster.Efraim och de andra begav sig först till Amida (Diyarbakır), och slog sig därefter, år 363, ner i Edessa (dagens Şanlıurfa). Efraim, som började närma sig de 60, anmälde sig villig att förvalta den nya kyrkan, och verkar ha fortsatt sitt arbete som lärare, möjligen i skolan i Edessa; Edessa har alltid varit navet i den syriansktagande världen, och i staden fanns flertaliga rivaliserade filosofier och religioner. I en kommentar berättar Efraim att de ortodoxa nicaeanska kristna kort och gott kallades ”palutianer” i deras nya hemstad, efter en tidigare biskop. Arianer, marcioniter, manikéer, bardaisaniter och mångahanda gnostiska sekter gjorda samtliga anspråk på att förestå den sanna kyrkan. Efraim skrev, i detta virrvarr, många hymner som försvar av den nicaeanska ortodoxin. En senare syrisk-ortodox författare, Jakob av Serugh, berättar att Efraim tränade kvinnokörer att sjunga hans hymner i sättningar med assyrisk/syriansk folkmusik och framträdde i Edessas centrum.Sedan han levt i Edessa i tio år, gick Efraim under i en pest han ådrog sig när han skötte dess offer. Sannolikt inträffade detta den 9 juni 373.

One Comment

  1. Pingback: Boktips!!! | Ortodoxa Kyrkan Bön Kyrkofäder

Comments are closed.