Vad är en Dogm?

Dogma (grek) betyder oförändlig sanning.

Dess motsats är heresierna av grek ord (hairesis) som betyder ”välja ut” eller ”plocka ut”.

Kristendomens historia har sedan början kännetecknats av en oavlåtlig kamp emot heresier.

Det var genom denna kamp som kyrkans medvetande växte.

Det finns ingen motsättning mellan Dogma och liv, tron måste bekräftas av handling. ”Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död”. (jak 2:26).

Å andra sidan påstår Paulus att” Vi hävdar att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar” (Rom 3:28).

”Laggärningarna” avser här det gamla förbundets riter och offer som inte längre är nödvändiga efter Kristi frälsande offer.

Goda gärningar är nödvändiga, men när de skiljs från tron leder de i sig själva inte till frälsning.

Vi blir rättfärdiga på grund av tro, men endast genom en tro som genomsyrar vårt liv.

En dogm uppenbarar sanningen, öppnar upp en väg och förmedlar liv, medan var heresi fjärmar oss från sanningen, stänger vägen till frälsning och gör oss andligt döda.

Livet i Kristus är en andlig eld, medan teologi som huvudsakligen bygger på rationell härledning, är likt hö som kan brännas och förtäras av den sanna religiösa erfarenhetens flammor.

Tomas av Aquino berättar att han skådade Kristus i en syn kort före sin död. Efter det upphörde han till allas förvåning med sin litterära verksamhet och lämnade sitt livsverk oavslutat.

Till sina lärjungar sa han ”efter det jag såg, tycktes allt jag skrivit vara likt hö”.

Detta speglar klyftan mellan religiös erfarenhet och teologiska reflektioner som bygger på mänskligt tänkande- mellan att spekulera om Gud och leva med Gud.

Denna klyfta blev kännetecknande för det medeltida kristna västerlandet.

I det ortodoxa österlandet och den tidiga odelade kyrkan, fanns det ingen klyfta mellan teologin och livet i Kristus, man skilde inte heller på dogma från andlighet. Det är två sidor av samma mynt, eller de är snarare det samma.

 Mystisk erfarenhet var i själva verket drivkraften bakom kyrkofädernas teologiska reflektioner, och deras möte med Gud drev dem att skriva än mer, istället för att sluta skriva som Tomas av Aquino.

Tomas av Aquinos arbete (summae Theologiae) som var ett försök att systematisera alla kristna läror i form av frågor och svar, styrde i många århundraden det teologiska tänkandets utveckling i väst som blev allt mer skolastisk och rationell.

På grund av historiska omständigheter influerades den ortodoxa teologin under de senaste århundradena starkt av ”skolteologi”.

Som följd av olika ortodoxa teologers arbete t.ex. Vladimir Lossky, fader Georgij Florovskij tar den skolastiska fångeskapen slut på 1900 –talet.

Den allmänna inriktningen av senare teologiskt arbete skedde under Florovskijs slagord: ”framåt, till fäderna!” Man menade att teologi inte skulle motsäga religiös erfarenhet utan utgå från den, som teologin tidigare hade gjort bland kyrkofäderna.

 Ortodox dogmatik är inte ett monument över fornkristendomen, utan kräver en levande förståelse och moderna kommentarer som måste ta hänsyn till livet i vår samtid. Framstående moderna teologers åsikter t.ex. Anthony Bloom, arkimandrit Sofronij Sacharov, fader Georgij Florovskij, Vladimir Lossky, metropolit Kallistos Ware och fader Alexander Schmemann har var och en förblivit den patriarkiska traditionen trogen, och samtidigt lyckats översätta ortodox lära till nutidsmänniskans språk.

One Comment

  1. Pingback: Kristen enhet | Ortodoxa Kyrkan Bön Kyrkofäder Mystik

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *