Hem

Published on

Att rena sitt sinne

Authors

Theosis Handlingsplan

Kapitel 2: Att rena sitt sinne

2.1: Utöva medvetenhet och självreflektion

Att rena sitt sinne från negativa tankar och beteenden är en viktig del av att uppnå Theosis. Detta kan uppnås genom att utöva medvetenhet1 och självreflektion, eller "episképsis" på grekiska, vilket betyder "att inspektera sig själv".

Episképsis2 innebär att man regelbundet tar tid för att reflektera över ens egna tankar, känslor och beteenden för att kunna identifiera och övervinna negativa tendenser och reaktionsmönster. Detta kan hjälpa oss att frigöra oss från egoistiska3 impulser och istället öppna oss för Guds vilja och kärlek.

Här är några steg för att utöva medvetenhet och självreflektion:

  • Sätt av tid regelbundet för att reflektera över ens egna tankar, känslor och beteenden.
  • Var medveten om hur du reagerar på situationer och människor, och försök att identifiera negativa tendenser och reaktionsmönster.
  • Fråga dig själv varför du känner och tänker som du gör, och om det finns några egoistiska eller negativa tendenser som ligger bakom dina tankar och känslor.
  • Öva dig i att vara mer medveten om dina tankar och känslor i stunden, istället för att reagera omedelbart på dem.
  • Be Gud att hjälpa dig att identifiera och övervinna negativa tendenser och att öppna ditt sinne och ditt hjärta för hans vilja och kärlek.

Genom att utöva medvetenhet och självreflektion kan man stärka sin andliga praxis och öppna upp sig för en djupare förståelse av Guds vilja och kärlek.

2.2 Bekänna sina synder och andliga gåvor regelbundet

Att bekänna sina synder och andliga gåvor är en viktig del av den kristna spiritualiteten och hjälper oss att rena vårt sinne och stärka vår själ. Genom att bekänna våra synder och andliga gåvor regelbundet, kan vi frigöra oss från de egoistiska impulserna som hindrar oss från att uppnå Theosis.

Begreppet andliga gåvor, eller charismata på grekiska, hänvisar till de förmågor som Gud ger oss för att tjäna honom och andra. Det kan handla om allt från karismatiska talgåvor och mirakulösa helande till vardagliga färdigheter som organisering och ledarskap. Att bekänna våra andliga gåvor hjälper oss att se hur vi kan använda dem på ett sätt som tjänar Guds vilja och hans kyrka.

För att förstå behovet av att bekänna våra synder och andliga gåvor är det viktigt att ha en klar bild av vad begreppet synd, eller hamartia 4 på grekiska, innebär. Enligt den ortodoxa tron är synd inte bara ett juridiskt eller moraliskt fel, utan en sjukdom som drabbar hela mänskligheten. Hamartia, eller synd, kan beskrivas som en ofullständighet eller en brist på något gott, en avvikelse från Guds plan och syfte för människan.

Några exempel på handlingar som kan anses som alvarliga synder enligt ökenfäderna och ortodoxa teologer inkluderar:

  • Att önska att andra ska misslyckas eller ha otur (Johannes Cassianus 5)
  • Att ha förutfattade meningar om andra och döma dem (Maximos bekännaren 6)
  • Att låta känslor som ilska, rädsla och avund styra ens handlingar (Neilos asketen 7)
  • Att sträva efter rikedom och status på bekostnad av andra (Basileios den store 8)
  • Girighet och överdriven materialism (Johannes Chrysostomos 9)
  • Kritik och förtal av andra människor (Isak Syriern 10)

Genom att bekänna våra synder och begåvningar regelbundet kan vi få hjälp och stöd från våra andliga ledare och medsystrar och bröder i tron, och få inspiration och styrka att förändra vårt liv på ett sätt som följer Guds vilja.

Footnotes

  1. här är några grekiska termer som kan hjälpa till att utveckla begreppet "medvetenhet": νοῦς (noús) - detta kan översättas till "förnuft" eller "intellekt" och används ofta för att beskriva den del av vårt medvetande som är rationellt och analytiskt. διάνοια (diánoia) - detta kan översättas till "tänkande" eller "förståelse" och används för att beskriva den mentala aktiviteten som vi använder för att processa information och förstå världen omkring oss. προσέχω (prosécho) - detta betyder "att uppmärksamma" eller "att fokusera" och används ofta för att beskriva den mentala ansträngning som krävs för att vara medveten om och kontrollera våra tankar och känslor. Genom att utöva medvetenhet, eller "νοῦς", "διάνοια" och "προσέχω", kan vi öka vår förmåga att observera och reflektera över våra egna tankar och känslor. Detta kan hjälpa oss att identifiera och minska negativa tankar och beteenden, vilket kan leda till en renare sinne och en djupare förbindelse med Gud.

  2. Episképsis är ett antikt grekiskt begrepp som används inom den kristna traditionen för att beskriva en process av självreflektion och självinsikt. Det innebär att man regelbundet inspekterar sina egna tankar, känslor och beteenden för att kunna identifiera och övervinna negativa tendenser och reaktionsmönster, och istället öppna sig för Guds vilja och kärlek.

  3. Inom den kristna mystiken anses egoism och själviskhet vara hinder för Theosis och närmandet till Gud. Genom att frigöra oss från egoistiska impulser kan vi öppna oss för Guds kärlek och närvaro. Detta kan uppnås genom att utveckla en medvetenhet om våra egna brister och svagheter, och genom att arbeta för att övervinna dem. Genom att rikta fokus mot Guds kärlek och vilja, och genom att sträva efter att tjäna andra, kan vi frigöra oss från egoistiska impulser och växa i vår andliga utveckling.

  4. För mer information om begreppet hamartia (ἁμαρτία) och charismata (χαρίσματα) i ortodox teologi, se t.ex. John D. Zizioulas, Being as Communion: Studies in Personhood and the Church (Crestwood, NY: St. Vladimir's Seminary Press, 1985).

  5. Johannes Cassianus, "Institutioner", Bok VI, kapitel 15.

  6. Maximos bekännaren, "Fyrahundra texter om kärlek", Första århundradet, 72.

  7. Neilos asketen, "Asketiskt tal", 21.

  8. Basileios den store, "Tal om girighet", 7.

  9. Johannes Chrysostomos, Homilier om Matteusevangeliet, 50:3

  10. Isak Syriern, Asketiska skrifter, 2:18